le hjärter dam

Jag blir arg, jätte arg. Alla människor är inte rätt till allting. Och fortisar är absolut inte rätt peroner att gå på läkerol arena och möta lars när han är som bäst. Jag är förstås rätt person till det. Men inte dom. Dom tycker att dom förstår, och att dom är så djupa och olyckligt kära, och fan vad synd det är om dom. Dom har lyssnat på Kom ihåg mig, Kom änglar och hjärter dams sista sång, men fjortisfittorna skulle aldrig kunna förstå de större sångerna som finns på söndermarken, dans med svåra steg, Daugava, Tänk om jag årgrar mig..., eller risajkling, eller vilken som helst av skivorna egentligen. Och Jag hatar att det är dessa hjärndöda människor som jag kommer att få stå och trängas med. Därför ska jag, vad det än krävs, kämpa hårdare än vad jag brukar göra för att få skaka kand med lars vid kravallerna. Om någon av dem sedan står där med blonderat hår, två kila mascara och gina tricot-linne och tights, så kommer jag att skämmas, jag kommer att skämmas hårt.
Och det värsta av allt är att dom tror att dom är världens största suportrar för att dom har ju faktiskt lyssnat på kom änglar i hela två månader. Nu kan amn ju tycka att jag är töntig för att det verkar som att jag ser det hela som en slags tävling, och det gör jag väl, på sätt och vis, men det är bara så frustrerande att dem med tupperat hår ska tro att dom är bättre än mig, när dom verkligen inte är det! jag är bättre, både i själen, sinnet och statestik-mässigt. Jag försår att lars skriver sina sånger till mig och inte till dem, jag känner och gråter på riktigt till hans otroliga röst, fantastika melodier och känslofyllda texter, jag laddar inte ner hans officiella 112 sånger, och jag gör inte annat än köper de övriga låtarna på tradera och blocket. jag struntar inte i att köpa lars-boxen för 600 rikstaler, för att låttexterna finns på nätet, och jag läser inte biografin på hemsidan, jag läser den limiterade utgåvan av efter nattens bränder som han signerat med sitt och mitt namn och ett årtal. Jag nöjer mig inte med att se honom vartannat år när han kommer till gävle, jag åker gärna 4 timmar på ett tåg för att få se sveriges bästa, och jag offrar att få tränga mig med blodig mage till kravallerna till alla andra band på peace and love för att få se hela spelningen. Jag är en som sträcker fram handen först och dråter en skvätt. jag är den som vinkar när busschauffören Per åker förbi och lämnar av lars vid scenen. Jag är den som slänger en slängkyss för att sedan få en tillbaka, dock inte på ett fjortisfitt-aktigt-sätt. Och jag ser inga problem med att trängas och vämta i timmar. och jag är den tjejen som alltid har stårr längst fram och börjat blöda längst kravallerna.Det är beviset på att jag är så mycket bättre en dom, för det är jag verkligen. Ja lite av en tävlig är det ju. för mig i alla fall. Lars är någon som jag vill identifiera mig med. så ahr det alltid varit och kommer alltid att vara känns det som. Sedan så är det ju inte helt fel att jag ahr världens bästa vänner som har stått ut med mig under all den här tiden heller. Men så alltså, för att sammanfatt lite kort - Jag hatar fjortisfittor som tror att dom älskar Lars. 
Gud vad arg jag var.